SÖDRA PROMENADEN

Project Hopeless är ett tufft anarkopunkband från Malmö, Göteborg och London. Bandet har släppt en platta och några singlar, debutsjuan kom 2002,  och är definitivt ett band du ska kolla upp.

Efter lång väntan är erat nya album "Välkommen till vår sopfyllda fabrik" snart ute, vad är det som har strulat?
- Den skulle ha varit ute i januari var det tänkt och även det var försenat. Först var det Steves sång som tog tid eftersom vi skickade skivorna till England och fick fixa studiotid där, spela in och skicka tillbaks. Sen kom ju syndafloden och dränkte Timos (Alerta Antifascista) källare och orsakade skador för ungefär 70 000 kronor. Så skivan var inte så högprioriterad efter den smällen... snart är den dock ute (maj) och det är ju fett!

Jag tycker det är coolt att så många bolag är inblandade i utgivningen.
- Det är ju schysst på det sättet att vi får hjälp med distributionen på så många olika håll, och att det är folk som vi på ett eller annat sätt känner sedan innan vilket gör att det känns ännu roligare med vänners hjälp. Även på det ekonomiska planet är det väldigt bra då det är så många som hjälps åt att hålla priserna på låg nivå.

Hur låter plattan om ni jämför med era tidigare utgåvor?
- Ljudmässigt är det absolut det bästa vi gjort så här långt, och med tanke på Stefans trumspelande låter det även roligare och mer utvecklat. Vi är överlag väldigt nöjda med hur det låter nu. Får bara hoppas att folk som lyssnat på oss innan även de tycker att det låter bra nu.

Och så ska en diskografiplatta komma också, vad kommer den att innehålla?
- Allt vi har gjort och spelat in mellan 2001-2004. 40 låtar blev det, lite mycket kanske men Borhan (Bullwhip records) ville väldigt gärna ha med allt. Ska vara ute nu nångång, vet inte exakt tyvärr. Innehållet är i alla fall "s/t" 7", "Utsatt" 7", split 7" med Offensive, låt till Antifa lp:n och "Kalla jävla samhälle" lp:n.

I vinter drar ni till Brasilien. Berätta!
- Nån turneplan har vi ännu inte fått, men vi ser fram emot det som faen. Det kommer att bli 2 veckor i början av december runt om i Brasilien, vi vet mer exakt så fort Fabio (Sick Terror) har börjat att boka datumen. Den nya skivan, "Välkommen till vår sopfyllda fabrik", kommer att släppas på på cd i september på Fabios bolag för att komma ut inför turnen.

Till sist - hur går det till när ni repar med tanke på att ni bor i Göteborg, Malmö och London.
- För att ha spelat in en fullängdsskiva så är det ganska så bra för att ha repat tillsammans en gång. Annars så repar vi i Malmö när det finns tid. Tom kommer ner ifrån Göteborg lite då och då. Stefan och Oskar repar lite mer som boende i Malmö. Steve kommer att komma över till Sverige mer för att repa i framtiden så det kommer att gå fint.

Mer om Project Hopeless här och här.

The Baboon Show
Betsy's revenge (National)

Det här bandet har knockat mig vid ett flertal tillfällen.
Första gången sänkte de mig med den vansinnigt charmiga singeln "This is it", som släpptes 2004. Högt tempo, vassa verser och adrenalinstinna refränger.
Än svettigare skulle det bli när The Baboon Show lappade till mig än hårdare med debuten "Don't don't don't" (2005), under ett par veckors tid lyssnade jag inte på något annat än "South of Folkungagatan", "Pig of the year 2006", "Rat's in Birmingham" och den sensationella avslutningen "Fuck them I don't care about them".
The Baboon Show gjorde mig groggy och det var väl tur att uppföljaren "Pep talk", som bara kom sex månader senare, inte höll riktigt samma höga standard - då hade jag nog inte rest mig än.
"Betsy's revenge" är kvartettens tredje album på ett och ett halvt år. Och ändå är det som utmärker den här utgåvan hungern - The Baboon Show är fortfarande hungriga. Och den hungern ger bandets punklåtar ytterligare en dimension och det behövs. För nu finns egentligen inte de där hitlåtarna som sticker ut och läggs på varenda bland-cd, utan materialet är mer jämnt och det får albumet att fungera som en helhet på ett helt annat sätt.
The Baboon Show knockar mig inte den här gången heller - men jag blir på gott humör av glöden och det kärleksfulla svänget. Det är gott nog.

Läs mer.

Fotnot: Plattan släpps på onsdag, 2 maj.

Snutjävel från Falköping har släppt sin tredje singel, "Eran
stad/vår verklighet". En cool sjutummare med sex låtar lofi-
råpunk, varav en Mob 47-tolkning. Vill du se Snutjävel live
bör du bege dig till Linköping den 4 maj eller Falköping den
5 maj.

Severed Head Of State
Power Hazard (Havoc)

Crustaktivism brukar inte betyda att dansskorna bör  snöras på. Men när amerikanska Severed Head Of State manglar igång nya albumet "Power hazard" förvånas jag över att plattan faktiskt svänger så pass. SHOS spetsar sin explosiva molotovpunk med rikliga mängder "Ace of spades"-mangel och låter sedan några Poison Idea-gnistor tända cocktailen. Det är förbluffande bra och jag känner verkligen för att dansa ju mer jag ökar volymen på stereon.
Nu är det ju inte vilka blåbär som helst i det här gänget. Medlemmarna har figurerat eller figurerar i punkband som Tragedy, His Hero Is Gone, Warcry, World Burns To Death, Masskontroll, Defiance, Resist och Signal Lost. Med den meritförteckningen kan man inte misslyckas. Tio år och en ny grym platta är beviset.

Fotnot: Cd-versionen innehåller även sjutummarna "Charge Ahead" och "Fucking butchery".

Peking Fanz/PTG slog tre världsrekord med det fantastiska tifot i premiären mot Åtvidaberg.
Parkens Vita Hjältar har pratat med Peking Fanz ordförande Pontus Franzén om tifot, läs här och kolla själv här och här. För den som vill se än mer läktarengagemang bör beställa dvd-rullerna om Peking Fanz, det finns tre stycken utgivna.

Ikväll spelar IFK hemma mot nykomlingen Enköping, det känns som en 4-0-seger. Forza Peking!

Skånepunksen Swankers PMS satte avtryck i historien
med låtar som "Anti-Oi" och "Aids". I dag återfinns sångaren
Ronny i Old Bastards och fortsätter spela punkrock.
Demon "Vi har inga fördomar vi hatar alla" kan avnjutas på
bandets hemsida.

Kalmargänget Kurt Olvars Rebeller bildades för 20 år sedan och har släppt en hög plattor sedan dess (och jag vill nog först främst rekommendera albumen "På heder och samvete" och "Ta aldrig... skit" - stenhård punkrock med melodikänsla och attityd). Nu är Rebellerna efter några års tystnad aktuella med 20 låtars albumet "Häng dom högt" som de ger ut på egen etikett. Jag är väldigt nyfiken på den här utgåvan! Skivan kan beställas från bandet och kostar 120:- inkl. porto.

P.F. COMMANDO
Manipulerade mongon

De lärda tvistar om huruvida "Manipulerade mongon" från 1979 var det första svenska punkalbumet eller inte - vad som däremot kan slås fast är att det är ett av de bästa. Gävleiterna manglade råpunk så att kidsen bara gapade. Jag gillar bäst de engelska numren där P.F. Commando har mycket gemensamt med Rude Kids, fast låtar som "Svenne Pop", "Rocken i Gävle" och "Raggare" är minst lika briljanta och säger en del om samtiden i skarven mellan sjutti- och åttital. Singeln "Svenne Pop" från 1978 kan du lyssna på här.

Mike Dungeon i The Spookshow, ni har släppt två grymma plattor ändå är ni nästan okända i Sverige, varför är det så? Och stämmer det att ni bojkottar svensk press?
- Japp. Vi bojkottar svensk press. Absolut. Fast det är ömsesidigt faktiskt. Vi har fått två svenska recensioner varav den ena i Close-Up av en viss Björn Boman (vars favoritband är Converge, Iron Maiden, Neurosis, Edge Of Sanity, Rush, Amebix, Today Is The Day, Brutal Truth, Opeth och det mesta som Mike Patton företagit sig) och att vårt album "Psychosexual Chapter 1" hamnade på Bomans skrivbord är för mig ett mysterium. Vad skall han skriva liksom?! "Skitbra tre ackord rakt igenom!?" Överlag så är ju treackordspunken stendöd och det har den väl varit i 200 år snart. Klubbar bokar oss inte så vi håller oss utanför Sverige över huvud taget. Tidningar och klubbar i alla andra länder utanför Sverige har en helt annan syn på oss. I Sverige är vi ett banalt och näst intill töntigt band. I Tyskland står klubbarna på rad för att boka oss och vi får förfrågningar från amerikanska klubbar varje vecka. Problemet med Sverige är ju att vi på något konstigt vis ligger 10 år före alla andra länder i Europa. Punken är verkligen död här (om man inte räknar "punkbanden" på MTV) medans den växer och frodas i alla andra länder. Jag vet att flera andra band väljer bort Sverige på grund av detta men i pressen kallar dom det någonting helt annat för att dom är rädda för att bränna de få broar som finns här. Men nu har jag sagt det så nu är väl alla två broar borta då?*S* Jag skulle kunna berätta vad jag tycker om svensk press överlag också men då skulle det ta upp hela din fina sida.

Jag tycker ni har ett ganska säreget sound och den rakbladsvassa zombiepunken låter egentligen inte som något annat i Sverige. Vad hade ni för tankar när ni startade bandet och vad influerar er?
- I grund och botten har vi vuxit upp på Ramones och Misfits som dom flesta andra i vår ålder (runt 30) och efter att ha vandrat via hardcoresvängen under 90 talet så är vi tillbaka på ruta 1 igen. Cirkeln är sluten, som man säger.
Idén fick jag runt år 2000 då jag skrev treackordspunk utan att riktigt veta vad jag skulle göra med den. Jag och min bror Knife satte ihop bandet första gången 2002 då vi spelade in ett par demos på skoj. Sedan var bandet dött  igen fram till 2005 då vi skrev på för det amerikanska bolaget Crypt of Blood Records. Den största inspirationen kommer från det faktum att alla band dör eller "mognar". Jag hatar när band "mognar" och egentligen betyder det att bandet drar ner på tempot för att de börjar bli gamla och tjocka och har tappat förmågan att skriva riktigt bra låtar av någon anledning. Mognad är inte bra. Faktum är att vi har en pakt jag och min bror Knife. Eftersom vi båda hatar mognad inom punken, så har vi sagt att den dagen då vi skriver reffor med emoinslag, så lägger vi av? usch.

Jag tycker en av de häftigaste sakerna med The Spookshow är den sinnessjuka mixen av era bisarra texter och Miss Behave?s näpna sång. Man kan vid en slarvig lyssning tro att hon sjunger om att plocka blommor ute på ängen, lyssnar man noggrannare upptäcker man att hon är ett blodtörstigt freak som vill bita huvudet av dig. Kommentar.
- Vi är helt säkra på att vår framgång ligger i att vi har en ruskigt bra sångerska. Hade vi haft en man på leadsång hade vi bara varit ett band i mängden. Faktum är att dom flesta recensioner börjar så här:
"Jag gillar egentligen inte punkband med en sångerska på leadsång men det här var något alldeles extra?"
Vi spelar ju som krattor, så en riktigt duktig frontfigur är ett absolut måste för att överleva. Det är ju just det du beskriver vi är ute efter. Lyssnar man några sekunder så skall det låta som dansbandspunk. Miss Behave's vackra röst sjunger om hur gärna hon skulle slita dig i stycken. Mycket bra kombination. Sedan tror jag framgången ligger mycket i att alla låtarna på våra album är superstarka. Verkligen. Detta är för att vi inte skriver låtar som inte är mycket starka. Om inte låten fastnar i huvudet efter en lyssning så går den bort. Alla låtarna ska kunna vara en singel.

"Psychosexual Chapter 1" (2005) och "Psychosexual Chapter 2" (2006) är de första kapitlen i er trilogi, hur kom den här idéen upp. Och vad har ni fått för respons på skivorna?
- Vi kom på ganska tidigt att det skulle röra sig om en trilogi. Om inget bolag ville släppa det, så skulle vi ha släppt det själva. Hur vi kom på det kan jag inte riktigt svara på men en trilogi känns ju ganska skräckfilmsinspirerat. Tycker du inte? Sedan skriver jag och min bror Knife enormt mycket låtar. Enormt mycket. I skrivande stund ligger 130 färdiga demolåtar helt färdiga på min hårddisk. Och då har vi kasserat de dåliga, så det är 130 låtar som skall spelas in. Vi skulle lätt kunna fylla väldigt många album redan i dag. Sedan är vi sjukt snabba i studion. Vår producent Jonas Kjellgren tycker att det är riktigt roligt att spela in oss då vi spelar in allt live och sätter all musik på 3 timmar. Bokstavligt talat. Andra band pratar om att dom verkligen har rockat till det och spelat in nya albumet på bara en vecka. En vecka?! Det är den totala tiden vi kommer att lägga ner i studion under hela vår livstid. Utomlands får vi verkligen toppbetyg så länge det är en punktidning. Något enstaka metalfanzine har recenserat och då kommer stora sågen fram. Annars så är det enormt bra recensioner. Ett axplock finns på vår hemsida men dom flesta är på tyska så vi fattar inget av dom. VI tittar bara på siffrorna?*S*

Sista delen kommer först nästa år, varför det?
- "Psychosexual Chapter 3" kommer att släppas i maj 2008 (och inte under halloween 2007 som planen var från början). Precis innan vi börjar turnera. 2008 kommer vi att beta av Tyskland, England och det lutar åt att vi drar en vända till Syd Afrika också. Sommaren 2009 bär det av till USA där vi förhoppningsvis kommer att turnera med Blitzkid och/eller Calabrese men dessa planer ligger bara på skrivbordet ännu. Bokningsbolaget har börjat skissa lite på det. Hela iden med att släppa en trilogi är för att vi skall turnera stjärten av oss med hela trilogin. Det tar flera år för musiken att sprida sig ordentligt och i och med att vi väntar så länge med att turnera så hoppas vi att vi slipper spela för tomma klubbar. Vi gör det lite baklänges. Vi låter musiken sprida sig innan vi turnerar istället för att turnera för att sprida musiken?*S*

I augusti spelar ni på Zombie Showdown festivalen i Kolbäck, hur har ni det annars med spelningar? Och hur är ett gig med The Spookshow?
- Jag och Miss Behave har precis fått barn nummer 3 så den tänkta Europaturnen är nu flyttad till 2008. I dagsläget är det omöjligt att lämna familjen. Nästa år ser det annorlunda ut. Det faktum att alla har barn, hus och hundar och allt vad det innebär försvårar ju helt klart turneplanerna men vi har löst det problemet också: Alla spelningar i Europa nästa år flyger vi till *S*Inte en dag i buss. Vi landar på närmsta flygplats och blir hämtade. Sedan gör vi ett par gig för att sedan flyga hem igen. Ett gig med The Spookshow är ganska tråkigt, tror jag.

Något att tillägga?
- Vi har lämnat det amerikanska bolaget Crypt of Blood Records och har skrivit över hela trilogin till det tyska bolaget Wolverine Records. Sedan kan ni räkna blint med att det kommer ett album från oss varje år under väldigt många år framöver. På vår officiella hemsida kan ni hitta en bunt ruskigt bra låtar att tanka hem helt gratis. Sedan kan ni mejla oss och leka musikpolis och berätta att ena gitarren var för låg någonstans eller att vissa körer är falska... eller nåt: thespookshowathotmail.com

... snart kommer er nya platta "Skyll inte på oss", berätta.
- Japp, det stämmer. Vi började egentligen skriva till denna skivan direkt efter den förra kom ut (mars 2006). I och med att vi inte turnerade särskilt kraftigt fanns det gott om tid i replokalen förutom när jag var borta med Satanic Surfers eller Tommy var ute med The Confession. Hur som helst så tycker jag det märks på nya plattan att vi harr lagt ner mer tid på att skriva låtarna, och själva inspelningen är väldigt väl gjord. Inte mycket som lämnades åt slumpen där inte. Skivan släpps här i Sverige/Europa på Wasted Sounds och Instigate den 16 maj, och i Japan på Rock Room Records den 22 augusti.

Den coola retropunken på debuten tilltalade många gamlingar, är kidsen lika peppade på er?
- Ja, definitivt. Det är ju många som har börjat använda Sista Sekunden som referens, där en äldre punkare kanske skulle säga Raped Teenagers eller Ebba Grön. Dessa band är inte lika självklara för kidsen i dag och därför blir vi deras språk, det känns grymt. Ta ett band som Bad Religion till exempel, de har hållit på i åratal. Där behövs det inte skilja många år mellan två lyssnare för att de ska ha helt skilda åsikter om vad som är "old school" eller "nya skiten"...

Relaseparty i Malmö i maj, Europaturné i juni, England i juli och Japan i september. Låter kul.
- Skojar du eller, att turnera är det roligaste vi vet. Dessvärre känner inte Stefan (vår trummis) likadant, så han kommer faktiskt göra sin sista spelning med oss om två veckor, i Malmö med Tysta Mari, Fy Fan & Warcry. Lite trist, men han behövde mer tid för sig själv, och vi ville spela mer. Så nu har vi en ny eldig fransman vid namn Julian som är sjukt duktig han med! Vi jobbar dessutom på en Sverige/Norge/Finlands-turné med Smackdown i augusti.

Ni skriver på er myspacesida att Sista Sekunden handlar om "positive hardcore", vad innebär det?
- Alltså, det var i och för sig ganska länge sedan vi skrev det. Alldeles i början av vår "karriär" så ville vi verkligen statuera att vi inte spelade misärmusik, vi ville visa att hardcore lever och att man inte behöver gå omkring och vara pseudo-deppig som hela suicidecrust-vågen gjorde till trend (därmed inte sagt att vissa har dessa problem på riktigt). Så vi tog till ett gammalt begrepp som Outlast hade lärt oss i mitten av 90-talet. Men nu tycker jag själva musikstilen har ändrats lite grann, inte lika naivt längre, utan lite mer rockigt kanske.. Äsch fuck it, vi spelar fortfarande hardcore!

Till sist - hur många Malmöband som helst släpper skivor nu. Vad tycker ni om den lokala scenen?
- Vi har ju Fy Fan som i dagarna kommer släppa sin debutsingel på amerikanska Feral Ward (drivs av gitaristen i Tragedy), dom är hur bra som helst - våra turnékamrater. Sen så har vi väl en tredjedel av Warvictims, jag tror trummisen bor här i Malmö. Men dom är så jävla hemliga så ingen vet riktigt. Fuck With Eyes är ett annat skitbra band som spelar lite elektropunk screamo typ. Helt vansinnigt bra. Skitkids punkar på som vanligt, spelade just in en låt i går med hjälp av Tommy (basist i Sista Sekunden). Andra band som är jävligt läskande i Malmö just nu är: Ditt Fel, Kamikatze, Enemy Alliace, Bad Reputation och så vidare. Jag gillar vår scen, hade bara önskat att det var lite med sammanhållning. Unity för bövelen.

Mer om Sista Sekunden här och här.

IFK Norrköping-supportern Bob Log III från Tucson Arizona
gör en kortare Sverigeturné i sommar. Här kan du se honom:
28/6 Malmö Bodoni Night Club, 29/6 Flen  Live & Jive Festivalen,
30/6 Borlänge  Peace & Love, 3/7 Varberg  Majas Strandcafé,
4/7 Göteborg  Pusterviksbaren, 5/7 Motala  Bryggeriet,
6/7 Köping  Ögir, 7/7 Sala Wilhelmssons Kök.

Skånska Puke gav ut en lysande singel 1986 ("Back to the 30:s") och ett album med flera ljuspunkter 1987 ("Back to the Stoneage"). I dag upptäckte jag till min förfäran att kassetten med dessa skivor spårlöst har försvunnit (jag sålde plattorna i början på 90-talet, dumt - jag vet) och därför tänkte jag höra om någon därute har lust att spela av/bränna dem till mig.

Den senaste upptäckten på myspace är 77-punksen Alison Blaire. Kolla upp dem du också!

Vilka är Alison Blaire och vad vill ni?
- Vi är fyra punk-passionerade Norrköpingsbor som älskar att spela musik. Vi blev fulltaliga bara för några månader sedan, då vi äntligen hittade en basist som passade in i bandet som handen i handsken. Vårt primära mål är att vara ute och spela så mycket som det bara går. Det finns inget roligare än att spela live och speciellt spela punk live!

Ni har en bakgrund i flera olika band sedan 1992, vilka har ni lirat i?
- Angelica Ohlsson (trummor), Therese Fried (gitarr) och Ulrika Fried (sång) har sin bakgrund i Stanza, ett band med melankoliska rock/grunge-influenser. Robert Breiner (Bas) har sin bakgrund i Nifters och Rawhypnols. Två band som spirar ur den hårdare skolan av rock. Samtliga av dessa tre band har/hade sina rötter i Norrköping. Stanza existerar inte längre, men det gör Nifters och Rawhypnols - men nu med andra medlemmar.

"Peepshow" och "Spiderman" är två jävligt kaxiga 77-punk-stänkare. Vad har ni fått för reaktioner på erat material?
- Vi har fått riktigt grymma och bra reaktioner på det vi skriver, men "Peepshow" har framför allt fått så kallade "hit-varningar" och tycks fastna på folks hjärnor ganska omgående när de hör den.

Vad har ni spelat in mer?
- Alison Blaire har för tillfället bara spelat in två punk-demos, men en ny sådan är nog på gång ganska snart. Vi har dock lite tankar kring att satsa på en fullängdsskiva senare i höst, vilket skulle vara riktigt grymt.

Något att tillägga?
- Nja... bara att det är sinnessjukt roligt att lira punk:)

Oj oj oj - den segern var otroligt skön. Straff i 87:e minuten som Gardar
Gunnlaugsson dunkar in. 1-0 till IFK Norrköping i derbyt mot Åtvidaberg inför
storpubliken 12 539 personer. Mmm, det är sådant som känns så bra.
Nu väntar cupen för IFK på torsdag innan det är dags att bege sig till
Listerlandet och ge Minkfarmarna en lektion i fotboll. Forza Peking! och
följ efter- och försnack här.

1986 kom den tredje volymen av Really Fast. Bland mer etablerade namn som Avskum, Disarm, Existenz, Slam, Dom Där, Svart Parad och Raped Teenagers dök Karlskogapunksen Von Bööm upp - och levererade tre stökiga punklåtar. Och det var egentligen allt bandet gav ut. Men så med några års mellanrum har namnet Von Bööm dykt upp för att lika snabbt försvinna igen. För några veckor sedan upptäckte jag att bandet ska albumdebutera. Jag var bara tvungen att skicka några frågor till sångaren Krabban.

Efter drygt 20 år och ett antal re-unions så är ni aktuella med debutalbumet. Hur känns det?
- Kul som fan,men lite skumt. Skivan blir en vinylare, pressad i 500 exemplar! Det blir 15-16 nya låtar plus låtarna från Really Fast vol 3. Dom nya låtarna är inspelade 05/06. Det är ett franskt bolag som heter KBD Records som ger ut den och skivan kommer lystra till namnet "Punkrock-terrorists"!

Ni har splittrats ett antal gånger men så har ni helt plötsligt dykt upp igen. Svårt att lägga av?
- Vi är av segt virke. Vi lade av nyårsafton -89, sen gjorde jag och tre andra polare några låtar sommaren -95.Vi gjorde en demo och typ 2-3 spelningar under Von Bööms flagga!Sommaren -04 körde vi igång igen. Det är jag och Juden från startuppställningen. Good old Zwemp som kom med runt -87 och Vern -95. Ett djävla glatt och gott gäng!

Och vad har det glada gänget gjort under den tid Von Bööm varit sovande?
- Krökat, skaffat barn, flyttat, skaffat husdjur, gift oss, skilt oss, jobbat etcetra. Sen har vi spelat i band som Mörder, Barbaras Grannar, Charleswood shit gubbs, Bombstrike och Kaj i rännstenen.

Förresten, namnet Von Bööm - helt obegripligt. Vad handlar det om?
- Mycket alkohol, Peter Sellers, Rosa pantern a bööm.
Von kom väl med för att det är så vidrigt brackigt.

Japanska Frigöra dyrkade Mob 47 och svenskt mangel
till den grad att de själva skrev sina låtar på svenska. Den
här självbetitlade ep:n kom 1995 och du kan njuta av den
här. Sedan kan du leta upp spliten med Diskonto, den är
ännu bättre.

... äntligen, får man väl säga, ges en Disarm-samling ut. Vad kommer den att innehålla?
- En del tidigare utgivet på singlar och olika samlingsskivor och en del outgivet som till exempel en live upptagning från Birkagården i Stockholm. Är inte säker på årtal, vi var där med Anti-Cimex och om jag inte minns fel så spelade även Mob 47. En del outgivet studiomaterial komer med oxå.

Kommer det även att dyka upp Total Armsvett-låtar?
- Nej inget från Armsvetten.

Hur känns det att idag 2007 sammanställa en sådan här platta?
- Det är ju skitkul! Att materialet fortfarande håller och är inspiration till nya band är ju hur kul som helst.

Är du förvånad över att det finns ett intresse?
- Ja det är jag. Vi släppte ju bara två singlar som inte hade så stor upplaga och att dom har spridit sig över hela världen är förvånande.

Hur skulle du vilja beskriva Disarm för de inte var med när det begav sig?
- Vi var ett band som spelade och verkade i Göteborg under första hälften av 80 talet .Vi startade som Total Armsvett men bytte namn till Disarm när vi lärt oss spela d-takt och släppte vår första singel. Vi var inspirerade av Discharge och den engelska scenen som alla andra, men även utav finsk punk och amerikanska samtida band.

Vad gör Disarm-medlemmarna i dag?
- Charlie bor och driver en studio i Mozambique i Afrika. Manne är brandskyddstekniker. Jag själv är dokumentärfilmare. Esa och Ceder har jag ingen kontakt med så ingen aning vad dom gör nu för tiden.

Mer om Disarm här, här och här.


Eggmangel!

... ni är aktuella med "4.48" , ett svart konceptalbum där titeln anger det klockslag då flest människor tar sina liv. Hur kom du på den här idéen och vad handlar plattan om?
- Titeln kom rätt naturligt efter jag hade läst igenom Sarah Kanes manus, "Psykos 4:48" som en vän skickade till mig. Vännen berättade även en del om Kanes bakgrund och fakta om klockslaget. Texten berörde mig och jag hade i samband med det läst en del i högskolan om människor i kris samt diskuterat en del på Internet med människor som befann sig i kris. Problemet kändes relevant och viktigt att ta upp och belysa.
- Skivan handlar om en individ som lyssnaren får följa, från födelsen till det sista andetaget den ödesstigna dagen då den väljer att ta sitt liv klockan 4:48 på morgonen. Introspåret, "Självrannsakan", målar upp en bild av en person som lämnar sitt sista avtryck på en värld som svikit, en sista förklaring till världen som aldrig förstod. Vidare går låtarna kronologiskt igenom individens liv.

Du skriver på er Myspace-sida att du ville göra den "ultimata Aktiv Dödshjälp"-skivan. Blev det så?
- I mina öron blev det den skivan som jag är mest nöjd med hittills och är den ultimata Aktiv Dödshjälp-plattan i dag. Bandet kommer ständigt att utvecklas och utforska nya marker, men jag kommer alltid att kunna se tillbaka på den här skivan och känna mig nöjd för den här gången lyckades jag med att överföra min idé till skivan utan att den fick sig några törnar.

Stämmer det att arbetet med uppföljaren redan är igång?
- Ja, en och en halv låt är redan påbörjade, samt att jag har en del riff till en tredje låt. Här spelat in den färdiga låten som en förproduktion och jag är nöjd med hur det låter. Den första tanken var att den nya Aktiv-plattan skulle ha spelats in om någon månad, men på grund av andra åtagande som jag har fått kommer den att få ligga och vänta lite.

Aktiv Dödshjälp har bytt medlemmar sedan ni gav ut singeln i fjol. Vad har hänt?
- De gamla medlemmarna i bandet kände inte att de var intresserad att ge bandet någon vidare prioritet samt att de ville ändra den genuina känsla som Aktiv Dödshjälp alltid har stått för, enligt mig? Sångaren hoppade av och sen följde de andra två efter. De tyckte att vi skulle lägga ner, detta var precis när singel skulle komma ut. Jag ansåg att jag hade lagt ner för mycket tid och arbete på bandet för att sluta och nu såg jag chansen att göra en skiva och slippa kompromissa för människor inte gillar känslan som Aktiv står för.

Något att tillägga
- Jag hoppas att alla som läser den här intervjun kollar in skivan, snackade med skivbolaget Halvfabrikat Records i veckan och de sa att skivan kommer vara ute i början av maj. Kanske dyker vi upp på någon festival i sommar, kanske inte.

Aktiv Dödshjälp på myspace och på den officiella.

De senaste åren har det varit få ljuspunkter på Idrottsparken
i Norrköping. Klubben har varit långt ifrån allsvensk - men
supportrarna på Östra har hela tiden visat hög klass och
tifogruppen PTG har varit strålande. Nu fyller Peking Fanz
10 och Södra Promenaden vill naturligtvis gratulera - och
hoppas att IFK i höst levererar den riktigt stora presenten.

Posse i NT.
PVH om PF.

Dagens upptäckt är utan tvekan Borgolkill från östra Java
på Indonesien. Ett band som gjort sin europeiska crustläxa
med bravur - det vill säga att det smakar minst lika mycket
Wretched som Skitsystem om det här bandet (åtminstone
det jag hört). Punksen har medverkat på ett flertal samlingar
men också dokumenterats på en splitplatta med Deffcore.
Jag hoppas kunna kolla upp rubbet.

Sekerhetspolisen skriver:
"Till dags dato har vi sålt tre skivor varav två under hot om stryk.
Hjälp!!!!!!!
Fagerstasjuan ligger jävligt risigt till!"

Södra Promenaden ställer sig naturligtvis bakom Sekerhets-
polisens vädjan, köp plattan (jag fick den i och för sig) - den
är skitbra.

Läs också:
Tummen upp för polisen
Sekerhetspolisen är mig på spåren

Men va f-n... är det något jag inte har så är det oändligt med tid... och så hör Sveden (ex Raped Teenagers, numera The Flakes) av sig och tipsar om sin alldeles fantastiska blogg "Killed by death records". Jag förstår efter mitt första besök att jag kommer att återkomma och återkomma och återkomma till "Killed by death". Här finns mängder av oförglömliga sjuor, kassetter och samlingstapes att njuta av - som Unter Den Linden, Subhumans (Kanada), Misfits, White Cross, The Mob, Crucifix, Die Kreuzen, Gang Green, Problem, Rune Strutz och Miss Nobody för att bara nämna några få. Men börja med att leta rätt på franska Gasolines singel från 1977 - så låter en äkta klassiker.
Nu återstår det bara att utöka antalet timmar per dygn så kanske jag inom en rimlig tid hinner utforska hela Killed by death...

Ultrakool spelning på Bodoni i Malmö den 3 maj.
På scenen Discharge-klonerna Warcry (medlemmar
från Tragedy och From Ashes Rise), dessutom
- som grädde på punkmoset - lirar sista Sekunden,
Fy Fan! och Tysta Marie.

OBS: Warcry spelar även i Göteborg 23 april, Stockholm
25 april och Linköping 2 maj.

Jag hade sprungit en halvtimme på löpbandet och började
känna mig ganska matt. Då väcker Absurd-sångaren
Måns (som senare blev präst) liv i mig när han vrålar
"Bojkotta Coca Cola" i mitt öra. Energin tilltar. Jag minns den
där videoinspelningen från ett åteföreningsgig i Göteborg där
Måns berättar att Absurd blivit radikalare med åren och inte bara
bojkottar Coca Cola utan nu även Fanta. Jag ler. Jag ökar tempot
på löpbandet. Då kommer nästa energichock - den briljanta
råpunkrökaren "Anarki nu". Lysande. Absurd släppte 1983
ep:n "Blodig stad". En briljant sjutummare om än något
bortglömd i dag kanske. Här kan du ladda ned den.

Packe, Sveden och Ola (Fagerberg, bas)

Raped Teenagers från Linköping var ett extremt orginellt och skruvat hardcoreband. 1985 gav man ut den klassiska sjutummaren "Jag gillar blommor. Jag gillar träd. Jag gillar naturen som den är." En ep som inte lät som någon annan svensk punk och knäppare skulle det bli... Jag gjorde en brevintervju med Peter "Sveden" Swedenhammar (trummor) och Patrick "Packe" Sjösten (gitarr och sång) vintern 1986. Intervjuen publicerades i ProfitBlaskan #4, här är ett kortare utdrag.

Varför spelar ni punk? Är inte den död?
Sveden: Punk är för mig den enda musik som hela tiden utvecklas. Punken är nog inte lika fördomsfull som andra musikkulturer, hoppas jag. Punk är för mig nyskapande och fantasifull musik (kanske inte alltid). När jag spelar punk känner jag inte att jag står innanför några ramar om hur det "ska" låta eller "inte" låta - så det passar mig bäst. Som komersiell rörelses och i massmedia är den väl så gott som död och tur är väl det.

Tidningen Östgöten skrev om er "knäppa punkare skivdebuterar". Är ni knäppa punkare?
Sveden: Det vet jag inte, det var väl deras åsikt. Själv är jag inte knäpp, jag är en marsipangris...
Packe: Vi gör inte musik eller text efter några speciella punkrecept, just därför kan man uppfatta oss som "knäppa". Vi gör inte "som man ska". Knäppa är kanske fel ord, men starkt annorlunda låter väl bra!

Är det viktigt att ha fantasi? Har ni det?
Sveden: Jag tror nog att det är viktigt att ha fantasi för att kunna lösa problem, se problemen i andra perspektiv, skapa nya tankar. Utan fantasin skulle nog världen gå under totalt. I fantasin är allt möjligt, det finns inga hinder. Därför är det bra att träna upp sin fantasi och använda den så mycket som möjligt. Det gäller att aldrig diskriminera sina egna idéer som galenskap, när man accepterat sina egna idéer i fantasin är det möjligt att pröva dom i verkligheten. Om jag har fantasi? Jämfört med Packe ligger jag nog ganska efter. Jag förtrycker mina egna tankar för mycket och tillåter inte utsvävningar i någon större utsträckning - men jag försöker arbeta bort det.
Packe: Fantasi är det man ska använda sig av tycker jag. Enklast är att använda den i musiken, göra sådan musik man inte trodde det gick att skapa. Om det sedan gick att föra in fantasin i livet, politiken och samhället så skulle det vara underbart.

Här kan du lyssna på Raped Teenagers.

Tack Borg. Tack Littorin. Tack Bildt. Och tack statsminster
Reinfeldt. Utan herrar som dessa så skulle jag inte få
njuta av hits som "Jävla rasister", "Muf är en bluff" och
"Moderater äter barn". Bandet heter Moderatjävel och
kommer från Trollhättan. Den 27 april är det gig på hemmaplan
tillsammans med Gulsot, Civil Olydnad och Brutalt Massmord.
Tacka de nya moderaterna för det.

Om kaotisk råpunk a la Moderat Likvidation och Tatuerade
Snutkukar är din grej, tycker du att Bombanfall är ett bort-
glömt namn när mangel diskuteras - då ska du definitivt
ge Minister Död både en och två chanser. Här kan du ladda
hem 35 av bandets låtar. Allt är inte super, men mycket är bra.

Det var ju verkligen tråkigt att Djurgården förlorade den allsvenska
premiären mot nederlagstippade nykomlingen Brommapojkarna.
Och för alla deppiga djurgårdare (KjellHell-Pike, Disfear-Björn,
Cocar Carola-gänget, Thåström) kanske jag kan tipsa om tuffa
Östermalm Boys. Jag upptäckte dem av en ren slump på myspace
och måste säga att jag gillade deras "upper class rock'n'roll". Dessutom
visade sig line-upen vara hur cool som helst: Robban (Antipati, bland annat),
Mart (De Lyckliga Kompisarna, med flera), Johan (Second Thought, bland annat)
och Martin (To what End?, bland annat). Bandet existerade en kort period
under 2001.

Till sist: Hur går det då i årets allsvenska - det enda svarsalternativet är:
- Vem bryr sig!
Forza Peking

Peter "Babs" Ahlqvist på Burning Heart skriver i ett mejl:
"...räkna snart med en fet punksamling som jag & Topper-Micke
jobbar på (Svensk punkhistoria).  Tror du kommer att gå upp i brygga
och mer där till."
Och jag blir minst sagt nyfiken. Babs har ända sedan "The Vikings Are
Coming" (1985) lyckats få till intressanta kompilationer.
Nu är frågan - rör det sig om ett kollage från det förflutna eller en genomgång
av vad som finns i dag? Med tanke på vilka som arbetar med det här
projektet rör det sig troligen om grävande i den svenska musikhistorien.
Det ska bli spännande att höra resultatet.

Tompa Lindberg (sång) kommer med mycket goda nyheter. Sveriges bästa råpunkband
Disfear spelar in ett nytt album i sommar. Det är fyra år sedan senaste utgåvan "Misanthropic
generation" gavs ut.

Det har varit väldigt tyst om Disfear - varför det?
- Vi har spelat ofantligt mycket på ""Misanthropic generation"-plattan, både i Europa och i staterna, därför har det tagit funnits mindre tid att skriva nytt material på, men nu har det lossnat rejält och vi är på gång! Denna gång har det alltså inte varit något "strul" med bolag/medlemmar etcetra...

Det har gått fyra år sedan erat senaste album, när kommer nästa?
- Nästa platta är på gång. I sommar åker vi till Boston för att spela in med Kurt Ballou (Converge) i hans studio God City. Vi kombinerar detta med en kortare Usa-sväng också. Det känns jättekul att prova något nytt och vi har stort förtroende för Kurts kunskaper och känsla för hardcore. Nu när även Ulf skriver material kommer det det bli en riktigt kul och bred platta. Men oroa er inte, den kommer vara hård som bara den.

Ni ska ut och spela lite i Europa och var för ett tag sedan på en vända i USA. När får vi se er på Sverige-turné igen?
- Vi har pratat om att fixa ihop en kortare Sverigerunda när plattan kommit ut, men intresset är ju som vanligt störst utomlands.

Vice Squad
No cause for concern
Stand strong stand proud

Beki Bondage, Dave Bateman, Mark Hambly och Shane Baldwin hann under några få år sätta rejäla avtryck i punkhistorien. Vice Squad debuterade 1981 med singeln, och klassikern, "Last rockers", som snabbt sprang upp på topplistorna. Och bara några månader senare detonerade nästa bomb - "Resurrection"-sjuan. En klibbig spottloska  mot alla som hävdade att punk var död.
"They tried to bury the legend, it's time for the resurrection" sjöng Beki. Hon visste knappast hur rätt hon hade - ty då, sommaren 1981, började en dödförklarad genre att vakna upp. Punken fick en välkommen nytändning av den andra vågen och namn som Vice Squad och exempelvis Violators.
Vice Squad turnerade frenetiskt, men hann ändå spela in debuten "No cause for concern" 1981. Plattan spelades under tre dagar och det är något som trummisen Shane Baldwin senare beklagat - "allt gick lite för snabbt", har han sagt. Jag håller inte med Shane. Det som utmärker "No cause for concern" är hungern och den där attityden som säger "vi-kan-göra-allt-som-vi-vill". Fler dagar i studion och spontaniteten och drivit hade kanske fått ge vika för låttekniskt grubbel.
Beki Bondage låg bakom i princip alla texter och hon beskrev sin verklighet utifrån ett feministiskt perspektiv. I en intervju i Punk Lives 1982 säger Beki att hon vill influera och upplysa. Exempelvis om djurrättsfrågor ("Humane"). Vice Squad var ett av de första punkbanden som skrev låtar på det temat och de stödde även organisationer som Animal Liberation Front ekonomiskt.
Sex månader efter debuten var det dags för uppföljaren, "Stand strong, stand proud. Vice Squad hade häckat i studion under hela tre veckor, vilket nu naturligtvis var helt rätt. Skivan, som kanske var det bästa Vice Squad gjorde, blev första steget mot undergången. Plattan släppes i maj 1982 och därefter drog de ut på en omfattande turné. I slutet av året lämnade stjärnan Beki Bondage Vice Squad för att spela i Ligotage och sedan Bombshells.
Killarna  tog in en ny sångerska och spelade in ytterligare tre singlar samt fullängdaren "Shot away". En sak var uppenbar med de skivorna - utan låtskrivaren Beki Bondage var det här ett väldigt mediokert punkband.
1999 gjorde originalupplagan comeback. I dag turnerar Beki Bondage världen runt under namnet Vice Squad och är aktuell med plattan "Defiant".
Och jag gissar att hon fortfarande nynnar "They tried to bury the legend, it's time for the resurrection".

Mer om Vice Squad.


Vice Squad live London januari 2007.