Hallå där - Mattias i Marble
... jag hörde er spelning på P3 live i måndags och i veckan fick jag er platta från Massproduktion och nu är jag väldigt förtjust i Marble. Men här kommer det pinsamma, ni har funnits i fem år och jag har inte hört talas om er innan. Varför är det så?
- Det är inte så konstigt egentligen. För fem år sedan startade Marble om, med nuvarande sättning. Innan dess var det ett helt annat band med delvis andra medlemmar. När Jens och jag kom med förändrades musiken och det tog lite tid att få i ordning på allt. Sedan började vi spela en del live, och fick ganska snart skivkontrakt med Massproduktion. Därefter började vi fokusera på inspelningen av den. Men dessvärre dök en del problem upp som gjorde att vår trummis blev sjukskriven och skivan sköts på framtiden. Men våren 2006 spelade vi till slut in plattan och fick ganska snart napp på P3 med första singeln, Bam!. Den spelades väldigt mycket under några månader.
Vad betyder en sådan P3-spelning för er som band?
- Vi märker av det så tillvida att trafiken på vår Myspace-sida ökar. I övrigt är jag övertygad om att det leder till att folk kanske köper, eller laddar ned skivan. Det är naturligtvis ett bra skyltfönster.
Redan 2004 blev ni utesedda av P3 "till Sveriges bästa osajnade band", ni och P3 verkar fungera bra ihop.
- Jo, det måste finnas nån där som gillar oss. "Bam!" gick ju väldigt bra och även vår andra singel "Nancy Drew" spelades en hel del.
Berätta om bandet för oss odulingar som inte följt er sedan dag 1.
- Ja, jag har väl egentligen svarat på den här frågan i det första svaret. Men jag kan väl kanske tillägga att vi är ett rätt slött band som inte går över lik för en spelning i typ Örnsköldsvik. Men det beror mycket att vi har så mycket andra saker att göra. Jag och sångerskan Tove har till exempel ett annat band, The Charm. Vi jobbar just nu med det bandets första skiva. Dessutom jobbar och pluggar alla medlemmar på heltid.
Jag skulle beskriva er som energisk poppunk med rötterna i New York i slutet av 70-talet, synpunkter?
- Hmm...etiketter. Jag för min del ser lite av allt i Marble. Lite av engelsk postpunk och new wave, New York-punk och naturligtvis en hel del pop.
Er debutplatta kom förra sommaren. Ni var det första bandet Massproduktion sajnade på en herrans massa år. Det måste ha känts bra?
- Jo, det kändes bra att hamna på punkfarfar Hammermans bolag. Han vet vad vi sysslar med och eftersom det var han som tog kontakt med oss så kändes det enkelt. Han gillade oss redan och hade inte en massa idéer om att ändra på oss. Sedan är det inte helt fel att föra Sundsvallspunken vidare. Ärligt talat så skulle Marble nog ha passat ganska bra in det sena 70- och det tidiga 80-talets Punksvall-sound.
Är det inte dags för en uppföljare snart?
- Här kommer det där med lathet och tidsbrist in igen. Det kanske låter helt sjukt, men förutom de låtarna som finns på skivan så har vi bara två låtar till. En av dem gallrades dessutom bort under inspelningen. Så vi har i stort sett bara en låt till som vi är nöjda med. Men den är å andra sida jävligt bra, så kanske en ep först?
Lyssna på liveinspelningen här och läs mer om Marble här och här.
Kommentarer
Postat av: The Math
Bra där Sörling!
Marble är fan ett av sveriges mest lysande poppunk band på mycket mycket länge (...men om jag får vara lite nördig skulle jag dock vilja påstå att de låter mer aningen mer Boston än New York, haha).
Tackar & bockar för intervjun // Mathias
Trackback