SÖDRA PROMENADEN

Discharge
Why (Captain Oi)
Hear nothing see nothing say nothing (Captain Oi)
Never again (Captain Oi)

Jag fick dom här Discharge-skivorna av Captain Oi för en dryg månad sedan och jag har haft skitsvårt för att sätta mig ner och skriva om plattorna. Jag har letat ingångar överallt - lyssnat igen och igen och igen, slagit i böcker, letat i minnet, googlat... inget har fungerat. Jag ville ha den där början som ingen annan skrivit, den där insikten som ingen annan levererat - det är trots allt Discharge vi pratar om och två av de viktigaste punkskivorna som givits ut.
Om inte tolvan "Why" och albumet "Hear nothing see nothing say nothing" spelats in hade den extrema musikscenen sett helt annorlunda ut. Fråga Metallica. Fråga vilken thrash/death metal-arkeolog som helst. Eller fråga vilket råpunk, crust eller mangelcombo som helst? Svaret är Discharge.
Om allt detta har jag viljat skriva.
Men "Visions of war", "Does the system work", "A look at tomorrow", "Why", "Maimed and slaughtered", !Mania for conquest", "Ain't no feeble bastard", "Is this to be", "Massacre of innocence" och "Why (reprise)" tar fullständigt musten ur mig. Det har aldrig skrivits hårdare och bättre punklåtar. Varenda riff är inget annat än ett mästerverk, varenda ton en njutning.
Hur ska man kunna formulera en någorlunda sober text om fenomenet Discharge när "Hear nothing see nothing say nothing", "The nightmare continues", "The final bloodbath", "Protest and survive", "I won't sucribe", "Drunk with power", "Meanwhile", "Hell on earth", "Cries of help", "The possibility of lifes destruction", Q: And children A: And children", "The blood runs red", "Free spech for the dumb" och "The end" ger mig samma kickar i dag som för 25 år sedan?
Jag vill egentligen bara säga - tillhör du den unga generation, investera då i dessa tre enastående album som betytt mer för punken och den extrema musiken än jag kan formulera. Captain Oi-utgåvorna är grymma, proppade med extra material och snyggt utformade.