SÖDRA PROMENADEN

Jag har redan skrivit om de här två suveräna plattorna tidigare på bloggen, men eftersom
mina recensioner i Close-Up ställdes publicerar jag dem här.

Mockingbirds "Always late and not even close" (Heptown)
Den sista tiden har varit tuff för gatupunksen Mockingbirds. Låt mig bara få citera pressreleasen "bandmedlemmarna bokstavligt talat åkt in och ut ur häkten, psykvård och trasiga relationer" och naturligtvis präglas den här inspelningen av de händelserna. Malmöbandet har blivit skitigare, soundet tuffare och attityden hårdare. "Always late and not even close" är klorindränkt street punk med blodiga knogar, det är hardcorepunk som siktar mot strupen och det är svängig poppunk med en inbjuden blåssektion som får fart på kängorna. Papa Franz skrovliga röst är utan tvekan en av de bästa i landet och han förmedlar frustrationen, hatet och kärleken på ett övertygande sätt. En synnerligen smakfull platta. Förresten... har Håkan Hellström hört av sig än?

Hathor "I need this as much as a hole in my head" (God Of Drunkness)
Det har gått fyra långa år sedan Hathor debuterade med albumet "Violent punkbeats". Göteborgstrion hade dessförinnan levererat ett flertal demoinspelningar av hög kvalité och var nu redo att ta världen med storm. Men Hathor fick aldrig chansen att bevisa sin klass. När det var dags för releaseparty frontalkrockade sångaren och gitarristen Hampus Kuylenstierna med en bilist som körde på fel sida av vägen. Hampus hade änglavakt men fick tillbringa en ganska lång tid på sjukhus, det är bland annat den händelsen som titeln på nya plattan anspelar på. Och om det finns någon rättvisa borde killarna få den uppmärksamhet de förtjänar nu. För "I need this as much as a hole in my head" är en smått förtjusande skiva. Med Motörheadpunken som bas sätter Hathor fokus på skitig punkrock som svänger hårt. Och jag älskar detta.