Årets konsert - 3

dkm
Dropkick Murphys
KB Malmö 31 juli


Ett fyrtiotal skogstokiga brudar löper amok på scenen under "The spicy McHagis jig" och vägrar lämna den när låten är slut.
Dropkick Murphys drar i gång "Kiss me I'm shitfaced" och ett tjugotal grabbar invaderar den redan fullpackade scenen. Publiken är i extas.

Det börjar redan innan andra uppvärmningsakten, Accidents, hunnit lämna scenen. Ett fullsatt KB skanderar taktfast "lets go Murphys" (klapp klapp). När Bostons finaste punkband en halvtimme senare dyker upp exploderar publiken och sångaren Al Barr ser tagen ut när han sparkar i gång tillställningen med "For Boston". En låt senare överröstar KB Dropkick Murhys. "Boys on the docks" ger en helt allsång en helt ny innebörd. Och sedan kör DKM över oss med med Sham69-färgade "Never alone".

Al Barr kisar ut i publikhavet, fortfarande tagen över mottagandet. Han säger att det var ett tag sedan combon spelade i Sverige och att han aldrig hade kunna tro att intresset var så stort. det är egentligen det enda han säger under hela den tempofyllda konserten. Han behöver inte agera allsångsledare heller. Varenda person på KB denna kväll kan varenda textrad i Dropkick Murphys digra låtskatt och håller sannerligen inte tyst om det.

Det massiva publikstödet tänder sjumannabandet som gör fullständigt magiska versioner av "Your spirit's alive", "Good rats", "Heroes from the past", "Curse of a fallen soul", "Rocky road to Dublin", "Bastards on parade", "Gonna be a blackout tonight", "The warriors code" och den finfina Joe Hill/Billy Bragg-honnören "Which side are you on". Till och med den fyrkantiga hyllningen till Boston Red Sox, "Tessie", låter denna kväll som en punkklassiker.

Och folk stadgedivar konstant. Till och med några av fyrtioplussarna dyker med dödsförakt från scenen. Kidsen flyger i luften, dansar på scenen och låter glädjen lysa upp Kulturbolaget.

Dropkick Murphys måste lämna scenen efter "Kiss me I'm shitfaced". Den är packad som en gammal brittisk ståplatsläktare. KB sjunger "lets go Murphys" (klapp klapp). Och Dropkick Murphys kommer tillbaka. Kaoset återvänder. När "Skinheads on the MBTA" slits i stycken skyndar roddare fram för att rädda det som räddas kan. Spelningen avslutas med en kaotisk tolkning av Minor Threats "Minor threat". De sista svettdropparna kramas ur. Glädjen är total.
Malmö har löpt amok.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback