SÖDRA PROMENADEN

Casualties
Can’t stop us (Side One Dummy)

Klassfrågorna hamnar, något överraskande, i fokus när New York-spikesen Casualties drar på turné till Mexico och Japan.
Turnén börjar i Mexico. Spelningarna äger rum i fallfärdiga kåkar eller utomhus, punksen dricker öl ur plastpåsar och ser ut som faan. Mentaliteten är stenhård. Ett gig i Mexico City ställs in eftersom arga punkare löper amok på grund av de dyra biljettpriserna. De försöker storma lokalen, när det inte går tänder eld på rasket istället. Polisen kommer och kravaller bryter ut. Casualties gömmer sig långt in i logen.

Dagen efter lyckas bandet genomföra en gratis utomhusspelning i ett ruggigt kvarter. En ung crustare pekar finger åt bandet och kallar dem kapitalister. Sångaren Jorge plockar upp killen på scenen för diskussion. Crustsnubben med Mob 47 på ryggen förklarar varför han tycker Casualties är kapitalister, varför bandet sålt sig sig. Inträdet till giget låg på sexton dollar, mycket pengar för den som inte har några. Jorge i sin tur förklarar att pengarna ska täcka väsentliga saker som bensin och mat för hela turnésällskapet. Mob 47-killen ger inte mycket för den förklaringen och lämnar scenen genom att en än gång spotta ur sig ”kapitalister”. Casualties drar igång sin hårda britt-inspirerade punkrock och i piten ser det ut som om det är pitbull-fighting.

Några veckor senare är det dags för Casualties att besöka Japan. Här köar de japanska punkarna på raka led till klubbarna. Välklädda och välfriserade. Nitarna blänkar, håret är omsorgsfullt sprayat. T-shirtsen med bandnamnen ser nyinköpta ut och alla ler. Framför scenen är det ingen som vrålar ”kapitalister” åt bandet för alla har fullt upp med att plåta idolerna med sina mobilkameror. Efter konserten går ett sällskap till en sushirestaurang där alla mycket artigt tar av sig sina skodon innan de sätter sig till bords. Dagen efter är det skivsignering i den stora punkbutiken.

Jag tror inte att syftet med ”Can’t stop us” var att skildra klasskillnader, jag är övertygad om att Casualties ville ge ut en dvd med en bunt häftiga livebilder från exotiska platser där killarna lattjar omkring. Men som sådan fungerar inte den här filmen alls. Liveljudet är uselt, så uselt att man i efterhand lagt på studioljud på de flesta låtarna. Och bilder på grabbar som åker buss och stojar med varandra har ju aldrig varit särskilt kul. Men klassdimensionen gör den här dvd:n intressant.